När man känner sig Småful
Jag känner mig så bedrövad och trött, småful och lite småsur. Tvekar inte på att detta inlägg kommer bli lika fult som jag känner mig, men det struntar jag i.
Riktigt lika ful som min tidigare bekant L en gång kännde sig har jag nog som tur var aldrig upplevt. Hon tillbringade en hel skoldag i en papperspåse med två små urklippta hål. Där trivdes hon, under påsen.
Ett ställe där jag kan känna mig hur ful jag vill utan att bry mig är sängen. Där ligger jag och funderar mest på annat.
Ibland drömmer jag lite hemligt om att någon ska knacka på mitt fönster och ta mig till en lugnare tillvaro. Bort från skola, dans, hets och annat som fyller ens tillvaro med stress.
Vad skönt det hade varit om man enkelt kunde gömma sånt i en papperspåse, precis som L gjorde.
någon gång ska jag komma förbi helt otippat och knacka på ditt fönster och så ska vi ta den där snöiga vinterpromenaden, som vi pratade om förra året tror jag. ta med dig till ett litet hemligt land som bara jag vet hur man hittar dit - det är fullt av scones och håkan och amelie kan jag lova iallafall ^^
