I Mitt Huvud

Jag kom precis att undra över anledningen till varför jag bloggar eller varför folk över huvudtaget kommer för sig att läsa den. Vilken anledning jag än kan tänkas ha så är bloggningen, förutom ett trevligt tidsfördriv, ett ganska bra sätt att stimulera min litterära ådra, iallafall den lilla lilla som finns!
Jag har också insett att för att blogga i samma takt som Blondinbella så måste man blogga i en fruktansvärd fart, för att inte tala om hur fruktansvärt ofta man måste behöva läsa hennes blogg för att hinna med, det låter jobbigt tycker jag.
Man skulle kunna tro att jag skriver detta inlägg i syfte att prata om bloggning men det var det inte! Ville mest dela med mig av glädjen för det fina vädret och att jag firade det med att äta årets första mjukglass. Jätteonyttigt och jättegott!

Och så har även jag insett vilka ångestfyllda tider vi lever i. Miljöförstöring, köttindustri, kroppsideal, åldersnoja, massvarsel, lågkonjuktur, cancer, knark, fattiga u-landsinvånare, biologiska klockor och övervikt. Finns det någon svensk eller världsinvånare som inte är neurotiker eller lider av paranioa, är det ens möjligt att inte ha ångest över någonting nu för tiden?

Jag var ute och gick med några vänner här ute på gatan för en tid sedan och råkade olyckligtvis gå på en avloppsbrunn(dvs A-brunn), "Anna, nu dödade du ju en tomtenisse!", utbrast en av mina vänner med samma ångest i rösten som att jag precis hade dödat hennes katt. Ska man inte kunna ta ett steg utan att döda någon stackars varelse eller ifrågasätta ens handlingar? Funderade jag på samtidigt som jag räknade i huvudet hur många tomtenissar jag måste dödat under min livstid. 
Det kanske lite väl sorgligt och cyniskt men det känns som att vi lever i en tillvaro där man på ett eller annat sätt bidrar till jordens undergång. Nu för tiden kan man inte tända en lampa eller äta spanskodlad apelsin utan att fundera på konsekvenserna.
'VAKNA UPP!' säger miljöforskare, dietister,  hjärtforskare, PETA och Rädda Barnen. Jag är vaken, väldigt vaken, men just nu så orkar jag inte.

Vårens antågande har, som vanligt, fått mig att bli lite småkär i allt och alla. Min hund får ta de största smällarna av mitt krambehov och det märks att han börjar förstå vad jag vill när jag närmar mig honom med utsträckta armar. Han drar sig sakta bakåt och vänder sig ifrån mig och det med förståelse! Hur många orkar ha någon nära som kramar och pratar bebisspråk med en hela tiden?
Jag kan nästan känna att våren och förälskelsen som den våren fört med sig får mig att hänga upp mig på saker. Jag blir gärna lite extra besatt i vissa saker som en maträtt, låt, film, kille och ibland en färg. Om endå min tendens till besatthet kunde sätta sig i skolarbete eller möjligtvis i kulturhistoria med Hätska Marinka i spetsen..

Samtidigt som det är grått och tråkigt väder ute så kan jag inte sluta att tycka att det är skönt att ha en anledning att sitta ensam inne och bara mysa med en massa thé och tidningar. Jag är otroligt sugen på naturgodis också men eftersom jag har godisförbud under påskveckan så kan jag inte sluta undra om naturgodis verkligen räknas som godis eller inte? Det är ju socker i det, precis som allt annat godis, men det är ju lite nyttigare och lite naturligare.
Äsch! Jag fortsätter att äta vidare på mina solrosfrön tills jag samlat ihop argument nog för att få äta naturgodis, argument som jag sen kommer framföra till mig själv.

Efter ett sent påkommet nyårslöfte så har jag bestämt mig för att våga mer. Jag känner mig så oerhört svensk och feg i vissa lägen att jag tänker ägna det här året till att säga ja till fler utmaningar, vara modig och tänka att det jobbiga som händer i ens liv inte alltid bidrar till jordens undergång. Ja, så får det bli!

Under de senaste dagarna så har jag faktist insett att det är möjligt att tröttna på sig själv. Hade jag haft ett riktigt förhållande och haft mig själv som partner så hade jag krävt en lång och välbehövd paus, kanske rent ut av gjort slut. Jag är så trött på att höra min röst och mitt skratt att jag helst håller mig tyst.
Påsklovet ska jag ägna till att försöka hitta tillbaka till mig själv och förhoppnings så ska ägg, påskmust och vegetariska köttbullar råda bot på det mesta. Det måste det göra!

Utan att speciellt bidra till ett miljövänligt planeten jorden så hade klassen endå valt att idag endast bära svarta kläder, detta i ära av projekt "earth hour". Det är ju inte särskilt miljövänligt i sig men man kanske endå skulle kunna se vårt lilla projekt som en uppmaning till att folk inte ska glömma släcka ner. Jag är inget stort fan av moralkakor, och säkert inte du heller, men glöm inte att släcka lamporna lite oftare!

För en som har noll förmåga att ljuga eller lura andra och i samma veva hålla god min är 1 april inget annat än en bedrövelse. Man blir lurad och går på skämt efter skämt utan att kunna skapa någon hämndaktion. Känns lite småtaffligt att skicka iväg ett 1 april-sms, speciellt när så många vet vilken skröplig typ som har skickat iväg det, så det går bort för min del. 
I Dagens Falukuriren kan man hitta en välskriven artikel som  berättar att det danska nationallaboratoriet har fört en forskning kring förnybar energi och har, genom den, kommit fram till konsekvenserna kring att bygga vindkraftverk. "Vindkraftverken stoppar upp vinden och gör att jordens rotationskraft påverkar", säger forskaren Per Nyberg. Kontentan av detta skulle leda till att timmarna blir längre."Handelsfacket ligger nu i startgroparna för att begära kompensation".

'"Haha, vilket dåligt aprilskämt", tänkte nog de flesta svennebananer.
"Hur sjutton ska dom lösa det här?" tänkte jag.

Trots att man kanske skulle kunna förklara mig som en aning smånaiv så kanske man skulle kunna se det som en bra egenskap att inte kunna luras. Jag menar det är ju inte precis en egenskap som man söker hos sin partner - "Snäll, glad, rolig... och bra på att ljuga".