I Mitt Huvud

Fulla av förväntan och pengar i våra plånböcker så är jag, L och pappa på väg till stockholm för att kolla på BOUNCE föreställning "Caution". Morgondagen kommer ägnas till det jag och L gör nästan allra bäst - shopping. Åh vad härligt det ska bli!

Jag kom precis att undra över anledningen till varför jag bloggar eller varför folk över huvudtaget kommer för sig att läsa den. Vilken anledning jag än kan tänkas ha så är bloggningen, förutom ett trevligt tidsfördriv, ett ganska bra sätt att stimulera min litterära ådra, iallafall den lilla lilla som finns!
Jag har också insett att för att blogga i samma takt som Blondinbella så måste man blogga i en fruktansvärd fart, för att inte tala om hur fruktansvärt ofta man måste behöva läsa hennes blogg för att hinna med, det låter jobbigt tycker jag.
Man skulle kunna tro att jag skriver detta inlägg i syfte att prata om bloggning men det var det inte! Ville mest dela med mig av glädjen för det fina vädret och att jag firade det med att äta årets första mjukglass. Jätteonyttigt och jättegott!

Och så har även jag insett vilka ångestfyllda tider vi lever i. Miljöförstöring, köttindustri, kroppsideal, åldersnoja, massvarsel, lågkonjuktur, cancer, knark, fattiga u-landsinvånare, biologiska klockor och övervikt. Finns det någon svensk eller världsinvånare som inte är neurotiker eller lider av paranioa, är det ens möjligt att inte ha ångest över någonting nu för tiden?

Jag var ute och gick med några vänner här ute på gatan för en tid sedan och råkade olyckligtvis gå på en avloppsbrunn(dvs A-brunn), "Anna, nu dödade du ju en tomtenisse!", utbrast en av mina vänner med samma ångest i rösten som att jag precis hade dödat hennes katt. Ska man inte kunna ta ett steg utan att döda någon stackars varelse eller ifrågasätta ens handlingar? Funderade jag på samtidigt som jag räknade i huvudet hur många tomtenissar jag måste dödat under min livstid. 
Det kanske lite väl sorgligt och cyniskt men det känns som att vi lever i en tillvaro där man på ett eller annat sätt bidrar till jordens undergång. Nu för tiden kan man inte tända en lampa eller äta spanskodlad apelsin utan att fundera på konsekvenserna.
'VAKNA UPP!' säger miljöforskare, dietister,  hjärtforskare, PETA och Rädda Barnen. Jag är vaken, väldigt vaken, men just nu så orkar jag inte.

Vårens antågande har, som vanligt, fått mig att bli lite småkär i allt och alla. Min hund får ta de största smällarna av mitt krambehov och det märks att han börjar förstå vad jag vill när jag närmar mig honom med utsträckta armar. Han drar sig sakta bakåt och vänder sig ifrån mig och det med förståelse! Hur många orkar ha någon nära som kramar och pratar bebisspråk med en hela tiden?
Jag kan nästan känna att våren och förälskelsen som den våren fört med sig får mig att hänga upp mig på saker. Jag blir gärna lite extra besatt i vissa saker som en maträtt, låt, film, kille och ibland en färg. Om endå min tendens till besatthet kunde sätta sig i skolarbete eller möjligtvis i kulturhistoria med Hätska Marinka i spetsen..