I Mitt Huvud

Precis som det kan vara besvärligt att säga hejdå när man möter någon så kan det vara lika besvärligt och besynnerligt att säga hejdå när det kommer till att prata i telefon.
Jag har en vän som följer det amerikanska film-fenomenet när hon pratar i telefon, helt omedvetet, som innebär att man lägger på utan att säga hejdå vilket känns lika otippat och konstigt varenda gång samtidigt som det är ganska snabbt och smärtfritt. Sen har jag dom där vännerna och släktingarna som hejdlöst, hejdlöst!, pratar på utan att ge den andre en syl i vädret och rum för att komma med någon respons samtidigt som den kanske inte inser att personen i andra ändens hummande och hostningar till svar kanske är ett tecken på att det är dags att säga hejdå. Och när det efter 15 minuter blir helt tyst i luren och jag hinner tänka "vilket guldläge att säga hejdå" så har vännen/släktingen jag pratar med helt plötsligt börjat på en ny konversation, de sekunder det var tyst var alltså bara en lätt andningspaus som sedan efterföljs av 15 minuter hummande till. "Det är inte lätt när det är svårt" tänker jag och fortsätter mitt ihärdiga mumlande.