När en tvångstanke tar över...

Jag vet inte hur många gånger som jag och några av mina vänner diskuterat fenomenet tvångstankar. Hur underlig är man inte på en skala när man intalar sig själv att "om inte det här händer så kommer det här dåliga hända". Som så många andra så hade jag en tvångstanke när jag var litet barn att jag bara fick gå på dom vita "strecken" varje gång jag passerade ett övergångsställe "annars dör jag", tänkte jag, något som jag uppenbarligen aldrig gjorde!
Trots att man är fullt medveten om att det man precis inbillat sig bara är just en inbillning så ska man likförbannat ändå intala sig att livet kanske ändå blir lite bättre om man fullföljer sin tvångstanke. Som häromdagen när jag satt vid köksbordet, i brist på annat, och singlade slant med mig själv. Jag intalade hela tiden mig själv att "Om jag inte får krona den här gången så kommer det där hända". Såklart fick jag klave men fortsatte ändå att säga tyst till mig själv, "Om jag inte får krona den här gången så kommer det där hända". Och så höll jag på tills jag fick min krona, och kanske blev mitt liv lite, lite bättre...

Kommentarer
Postat av: Anonym

å anna du skriver ju så himla bra! :)

2009-03-10 @ 20:02:44
Postat av: Anna

Tack anonym!

2009-03-13 @ 09:34:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0