I Mitt Huvud

Och så har även jag insett vilka ångestfyllda tider vi lever i. Miljöförstöring, köttindustri, kroppsideal, åldersnoja, massvarsel, lågkonjuktur, cancer, knark, fattiga u-landsinvånare, biologiska klockor och övervikt. Finns det någon svensk eller världsinvånare som inte är neurotiker eller lider av paranioa, är det ens möjligt att inte ha ångest över någonting nu för tiden?

Jag var ute och gick med några vänner här ute på gatan för en tid sedan och råkade olyckligtvis gå på en avloppsbrunn(dvs A-brunn), "Anna, nu dödade du ju en tomtenisse!", utbrast en av mina vänner med samma ångest i rösten som att jag precis hade dödat hennes katt. Ska man inte kunna ta ett steg utan att döda någon stackars varelse eller ifrågasätta ens handlingar? Funderade jag på samtidigt som jag räknade i huvudet hur många tomtenissar jag måste dödat under min livstid. 
Det kanske lite väl sorgligt och cyniskt men det känns som att vi lever i en tillvaro där man på ett eller annat sätt bidrar till jordens undergång. Nu för tiden kan man inte tända en lampa eller äta spanskodlad apelsin utan att fundera på konsekvenserna.
'VAKNA UPP!' säger miljöforskare, dietister,  hjärtforskare, PETA och Rädda Barnen. Jag är vaken, väldigt vaken, men just nu så orkar jag inte.