En tripp till Stockholm

Fulla av förväntan och pengar i våra plånböcker så är jag, L och pappa på väg till stockholm för att kolla på BOUNCE föreställning "Caution". Morgondagen kommer ägnas till det jag och L gör nästan allra bäst - shopping. Åh vad härligt det ska bli!


Att gråta 10 min i veckan...


Jag kan känna mig ganska löjlig men efter noggrann studie de senaste veckorna så har jag insett att jag gråter ungefär 10 minuter i veckan. 10 minuter i veckan, varje onsdag och det till Grey's Anatomy.
Alltid vid ungefär 21.50, tio minuter innan programmets slut, så avslutar dom alltid med de allra sorgligaste, bedrövligaste och finaste scenerna och jag kan givetvis inte hålla mig.
Kan känna mig ganska patetisk när jag sitter ensam där framför tv:n, 21.48, beredd att när som helst utbryta i storböl. Patetiskt men sant.

Tråkiga sms från pappa - igen

Jag vet att jag har nämnt det förut men jag kan verkligen störa mig på min far som skriver så tråkiga sms. Man skriver ett innerligt och långt sms och tillbaka får man ett totalt ointressant svar.
Korta, direkta, helt utan känsla och ofta bestående av tre varierande svar, oberonde fråga eller påstående man skickade tidigare, Ja, Nej och O.K. 
En typisk non-sms-generation där mycket av det kortfattade sms:en beror på klunsiga och något för stora tummar. Man behöver inte vara någon Einstein för att förstå vad dom menar i sina anspråkslösa sms eller för att förstå att pappor rent ut av kanske inte är skapta för att skriva sms..

När man känner sig lagom ful



Det finns inget så skönt som att lyssna på Melissa Horn när man känner sig sådär lagom ful, hängig och trött. Idag är en sådan dag.


Att ha pollenallergi...

Förutom det faktum att jag har kliande fingrar, som ett tidigare inlägg handlade om, så har jag även kliande ögon, hals och näsa och till och med öron på grund av den nedrans pollenallergin. Och det är under några förjävliga månader om året som jag, och alla andra polleallergiker, får uppleva åtskilliga nysmaraton, rinnande ögon och inte så helt sexiga ustlag som sprider sig likt pesten på ens kropp. På grund av att mina luftvägar blir mindre vid pollensäsong så tenderar mina skratt till att bli hyena-liknande. Allt detta på grund av några förbannade träd.

Godmorgon kära du!

Min mormor brukade alltid tala om att morgonstund är guld i mun men hur guld i mun är det att vara tvungen att behöva vakna tidigt en måndagsmorgon av en gäll ringsignal? Nu är jag iallafall relativt vaken och tvungen att ta cykeln till något som man skulle kunna kalla mitt andra hem - skolan.

Att ha kliande fingrar...

Fingrarna kliar och jag blir helt kollrig i huvudet över allt som jag vill åstadkomma. Jag har tendenser att sätta igång tusen olika projekt men, som så många andra, så vill jag blir klar på en gång vilket ofta resulterar till att jag tappar suget och slutar tvärt med allt jag håller på med. En vecka senare så uppstår det en ny omgång med kliande fingrar och hundra projekt till påbörjas för att sedan lika fort avslutas.
Med ca 1000 påsamlade projekt just  nu så funderar jag på vad den här dagens 100 projektarbeten ska bli. Kanske ska man bygga något? 

Att ha hemmafru-kvaliteter...



Jag insåg precis att jag nog skullebli en alldeles förträfflig hemmafru. Har precis bakat en kaka som jag har i ugnen och med det insåg jag att jag nog har alla hemmafru-kaviliteter som en kvinna kan tänkas behöva. Jag kan göra goda kakor, jag kan lappa och sy kläder, jag kan städa utan att klaga och jag kan shoppa upp andras pengar.

Men jag måste ta en sak i aktning. Min engelskalärare till engelsman sa en gång en sanningens ord till mig, tyckte han iallfall. Efter att jag sagt att jag förstår hans åsikt men att jag verkligen inte håller med honom så sa han högt till mig inför mina klasskamrater:
 'Anna, you are going to be a bad wife!'', sa han och pekade sitt stora finger på mig.
Detta får mig att fundera ytterligare en gång om jag skulle bli en sådan bra hemmafru trots allt. Jag har inga trädgårds-intressen, jag hatar att diska och det sämsta av allt - jag håller inte alltid med män i deras åsikter.

Hej från mig

De senaste två dagarna har bestått av en smärre bloggpaus. Jag skyller delvis på bra väder, massa plugg och träning. Men nu är läxorna gjorda och träningarna över och imorgon så kommer bästa vädret!.. och bloggning.

Det som förgyller Annas liv 12



Årets första mjukglass

Jag kom precis att undra över anledningen till varför jag bloggar eller varför folk över huvudtaget kommer för sig att läsa den. Vilken anledning jag än kan tänkas ha så är bloggningen, förutom ett trevligt tidsfördriv, ett ganska bra sätt att stimulera min litterära ådra, iallafall den lilla lilla som finns!
Jag har också insett att för att blogga i samma takt som Blondinbella så måste man blogga i en fruktansvärd fart, för att inte tala om hur fruktansvärt ofta man måste behöva läsa hennes blogg för att hinna med, det låter jobbigt tycker jag.
Man skulle kunna tro att jag skriver detta inlägg i syfte att prata om bloggning men det var det inte! Ville mest dela med mig av glädjen för det fina vädret och att jag firade det med att äta årets första mjukglass. Jätteonyttigt och jättegott!


Att göra en upptäckt..

För den som känner mig väl vet att jag har ett stort intresse i att upptäcka nya saker, helst fina saker och helst saker som får mig att må lite bättre. Idag gjorde jag till trots en mycket besynnerlig upptäckt. På vägen till skolan på morgonen så cyklar jag nedför en lång nedförsbacke och det är där jag gör min upptäckt - bromsarna strejkar. Ett par uppskrapade skosulor senare och ett hjärta mindre så insåg jag nog att det framöver kommer vara härligare att cykla upp för backen än ner för backen, iallafall så länge man har ofungerande bromsar, och det mina vänner kallar jag en fin upptäckt!

Manlig utstickande del = dålig pannkaka?


Lilla B's lillebror och Mamma kom precis hem från BB. Lilla B får syn på hennes lillebrors 'utstickande del' (hah. Är det för pretto att säga så?) och stirrar förvirrat på den.

- Mamma vad är det där? Det ser ju ut som en dålig pannkaka! 

Att behöva somna i tid..

En godmorgon-bild på mig och hunden. Jag tycker inte bara att bilden förtydligar hur trött jag är just nu utan också hur trött och hur lite Beppe uppskattar mina kramar.
I detta trötta tumult så insåg jag också precis att det är söndag. Sista dagen på påsklovet och dagen då jag lovat mig själv att jag skulle ägna timmar till att plugga, något som jag förhoppningsvis också kommer göra.
Det mest ångestladdade är endå att man ska bemöda sig till någon slags dygnsrytm, att somna tidigt och vakna tidigt har inte varit det mest aktuella den senaste veckan, snarare äggätandet... och kramandet.

Mums för choklad!

Mamma kom precis hem från tur till affären. Förnöjt så gav hon mig en chokladbit som hon handlat och där sprack genast mitt godisförbud. Men det gör inget tycker jag! Man får vara glad över att man har en sådan fin mamma som bjuder sina barn på choklad tänker jag. En sådan mamma får man bara inte avvisa, speciellt inte om hon har något gott i handen!

Om

Min profilbild

Anna

RSS 2.0