Mat, en lösning på bekymmer?
Naturgodis godis? DEL 2
Naturgodis godis?
Samtidigt som det är grått och tråkigt väder ute så kan jag inte sluta att tycka att det är skönt att ha en anledning att sitta ensam inne och bara mysa med en massa thé och tidningar. Jag är otroligt sugen på naturgodis också men eftersom jag har godisförbud under påskveckan så kan jag inte sluta undra om naturgodis verkligen räknas som godis eller inte? Det är ju socker i det, precis som allt annat godis, men det är ju lite nyttigare och lite naturligare.
Äsch! Jag fortsätter att äta vidare på mina solrosfrön tills jag samlat ihop argument nog för att få äta naturgodis, argument som jag sen kommer framföra till mig själv.
Patrik 1,5
För att bryta av med alla Amerikanska romantiska komedier så tog jag och kära B istället en svensk feelgoodfilm, det bryter av ganska lagom tycker jag, "Patrik 1,5". Den fick mig nästan att önska att jag var bög och levde med Gustav Skarsgårds karaktär, underbar!
När pinsam tystnad uppstår
Man träffar någon som man känner lite halvt och börjar möjligvis prata lite skola, jobb, fritid och gemensamma vänner, en konversation som helt plötsligt mynnar ut i en påtagligt pinsam tystnad. Det absolut värsta man kan göra i ett sådant jobbigt läge är att påpeka tystnaden eftersom detta bara gör det pinsamma ögonblicket ännu längre och ännu pinsammare.
Jag minns så väl när jag och min familj, för något år sedan, satt vid ett gigantiskt runt bord på ett hotell med ett 15-tal andra hotellgäster(svenska). Folk pladdrar menlöst med varandra och efter kanske tio minuter så uppstår det en total tystnad och ingen ger ifrån sig ett knyst på hela 30 sekunder, inte förens tjejen i prickig klänning, jag, öppnar sin lilla mun.
"Nämen hörrni, vilket fint väder det är!", utbrister jag.
Eftersom 'frukostsalongen' inte har några fönster så kollar sig alla 15 förvirrade svenskar runt för att leta efter det fina vädret jag pratade om, ett väder som jag bara hittade på för att bryta tystnaden, för att sedan kolla på mig och skaka på huvudet. Den pinsamma tystnaden fortsatte.
Oavsett vem man socialiserar sig med så är pinsam tystnad alltid en pinsam tystnad, en tystnad som tillskillnad från den ensamma tystnaden är en tystnad som jag aldrig kommer tycka är skön.
Något lånat, något gult, något rånat, något fult
Eftersom majoriteten av mina vänner fyller 18 i år så kommer 2009 vara året som jag kommer minnas som en enda lång fest. I oktober, när min egen födelsedag äger rum, kommer jag vara riktigt trött på allt som heter kalas och antagligen fira min egen genom att köpa en folköl på cityjouren, mest bara för att ha det 'största' överstökat.
Ikväll är det inte heller något undantag när det kommer till 18års-kalas. Då är det ett kalas som ska firas dubbelt upp och som går under temat, "något lånat, något gult, någåt rånat, något fult". Hur ful respektive gul jag blir återstår att se, svettig kommer jag iallafall definitvt fortsätta vara.
Jaha, är det då man blir vuxen?
Gårdagskvällen ägnades till att vara barnvakt till söta E och M.
Lilla E förkunnade för mig att hon precis har blivit 'barn-vuxen' och när jag frågade henne när hon blir vuxen på riktigt så svarade hon mycket vist,
"När jag bajsar lika stort som de vuxna".
Ett godisförbud-erkännande
Besatt i blåbär
bilden tagen från tedags.nu
Att säga hejdå i telefonen
Jag har en vän som följer det amerikanska film-fenomenet när hon pratar i telefon, helt omedvetet, som innebär att man lägger på utan att säga hejdå vilket känns lika otippat och konstigt varenda gång samtidigt som det är ganska snabbt och smärtfritt. Sen har jag dom där vännerna och släktingarna som hejdlöst, hejdlöst!, pratar på utan att ge den andre en syl i vädret och rum för att komma med någon respons samtidigt som den kanske inte inser att personen i andra ändens hummande och hostningar till svar kanske är ett tecken på att det är dags att säga hejdå. Och när det efter 15 minuter blir helt tyst i luren och jag hinner tänka "vilket guldläge att säga hejdå" så har vännen/släktingen jag pratar med helt plötsligt börjat på en ny konversation, de sekunder det var tyst var alltså bara en lätt andningspaus som sedan efterföljs av 15 minuter hummande till. "Det är inte lätt när det är svårt" tänker jag och fortsätter mitt ihärdiga mumlande.
När man vill våga lite mer
Efter ett sent påkommet nyårslöfte så har jag bestämt mig för att våga mer. Jag känner mig så oerhört svensk och feg i vissa lägen att jag tänker ägna det här året till att säga ja till fler utmaningar, vara modig och tänka att det jobbiga som händer i ens liv inte alltid bidrar till jordens undergång. Ja, så får det bli!
En sista minuten
Jag känner mig otroligt sugen på en sista-minuten till London nu. Plånboken tillåter fortfarande inte att jag tar mig långt och dessutom har jag ett busskort som måste köpas och det känns ju bra att åtminstonde ha det. Det vore ju otroligt förödande om jag inte ens hade råd att röra mig inom dalarna. Ändå så känns det mer tilltalande att resa till London än till Orsa.
Det undervärderade i att skriva brev
Det bekväma i att snabbt skicka iväg ett sms eller ett e-mail, utan att behöva krumbukta med kuvert och frimärke, har fått folk att glömma bort charmen med ett vanligt brev. Ett brev skulle väl vem som helst bli glad över så varför skickar vi inte det oftare än vid födelsedagar och vid jul?
Where is the sun
När man vill ta en paus
Under de senaste dagarna så har jag faktist insett att det är möjligt att tröttna på sig själv. Hade jag haft ett riktigt förhållande och haft mig själv som partner så hade jag krävt en lång och välbehövd paus, kanske rent ut av gjort slut. Jag är så trött på att höra min röst och mitt skratt att jag helst håller mig tyst.
Påsklovet ska jag ägna till att försöka hitta tillbaka till mig själv och förhoppnings så ska ägg, påskmust och vegetariska köttbullar råda bot på det mesta. Det måste det göra!
Lördagen i (kort)het
Tävlingsgolvet.
Runt golvet, vid borden, så sitter alla 'tävlingsteam' och hejjar på sina dansare. Den övriga publiken, bestående av familjemedlemmar, sitter på läktarna.
En fin bild på trötta hemresenärer
Trötta, muntra och svettiga begav vi oss hem på den sena eftermiddagen. Man kan väl säga att det gick medelmåttigt för oss alla tre, men jag är sjukt nöjd med min prestation. Det är ju huvudsaken!
På en spontan begäran så fick jag en förfrågan av herr S om han fick sova hemma hos mig, då han levde liv som ensam och hemlös under helgen. Stunden senare så fick jag ett förslag från I om bowling med henne och D, vilket självklart slutade med att vi alla fyra bowlade samt hyrde film som vi sedan kollade på i familjens omtalade friggebod.
Älskade, sköna spontana grejjer!
Nästa hållplats; Skutskär
Svett, nervositet och överskott av bananer. Imorgon bär det av till Skutskär där det ska hållas en streetdance-tävling och med mig har jag mina danskumpaner. Jag är så dålig på att komma ihåg att ta fram kameran men jag ska i största möjliga mån dokumentera och lägga upp imorgon!
En lågkonjuktur som aldrig tycks försvinna
Bättre var det när man var ung. Då gick man ut i skogen och plockade lite fina stenar och blommor, bakade lite bullar och gjorde hemmagjorda kikare av pappersrullar som man sedan sålde ute på trottoaren för människor som passerade. Om man hållt på så länge man var liten och söt så hade det kunnat bli rena guldgruvan, det hade kunnat...
När man bara måste ta en till
Haha, folk måste få uppfattningen om att jag är besatt i mat efter alla inlägg som innehållit livsmedel. Men man kan väl se det som att jag glädjs över den mat som Sverige faktist erbjuder och After Eight är inget undantag! Att ställa ett After Eight paket i min åsyn kan inte resultera till något annat än att jag tar paketet och glatt mumsar i mig innehållet. Jag har ett flertal gånger försökt att hejda mig och tänkt, som såå många gånger förut, "det här är den sista" för att en After Eight-bit senare intala mig att "nästa får banne mig vara den sista". Det är som dömt för att misslyckas!
Att släcka ljuset lite oftare
Utan att speciellt bidra till ett miljövänligt planeten jorden så hade klassen endå valt att idag endast bära svarta kläder, detta i ära av projekt "earth hour". Det är ju inte särskilt miljövänligt i sig men man kanske endå skulle kunna se vårt lilla projekt som en uppmaning till att folk inte ska glömma släcka ner. Jag är inget stort fan av moralkakor, och säkert inte du heller, men glöm inte att släcka lamporna lite oftare!
